Vi behöver sagor

I år är det 180 år sen Charles Dickens skrev den kända julberättelsen En julsaga. Den var egentligen tänkt att skildra orättvisorna i samhället och nöden på Londons gator, men Dickens förla handlingen till julen – den tid på året då vi förväntas öppna våra hjärtan och vara frikostiga. Och just därför är denna saga så hjärtskärande.

Johan Huldt har arbetat som regissör sedan 70-talet, då han inledde regibanan på Turteatern i Stockholm. Nu är han uppe i över 100 uppsättningar i Sverige, Norge och Danmark. På Östgötateatern har Huldt varit verksam sen 2014 som regissör, dramaturg samt tillförordnad konstnärlig ledare under 2019 och hösten 2022.

Hur tar man sig an en pjäs som satts upp på teatrar ett flertal gånger världen över, som filmatiserats i Hollywood och lästs av många?

– Man sätter på sig sina mest naiva glasögon och läser igen och stryker under det som talar till just dig. Jag älskar Dickens värld! Den är mustig, färgstark och skildras alltid med stort hjärta och stort socialt patos. 

Kan en pjäs som utspelar sig i 1800-talets England ha något att säga dagens publik?

– Tyvärr alldeles för mycket. Frågan om rika och fattiga i vårt samhälle har förstärkts de senaste 15 åren. Det är stora sociala skillnader vi lever i. Plötsligt har vi tiggare på gatorna och en ny form av fattigdom och social oro, samtidigt som vi får allt fler svenska miljardärer. Det är förstås inte som på Dickens tid, men man kan ända studsa det mot Dickens värld.

Pjäsens huvudperson – den självupptagne snåljåpen Ebenezer Scrooge – får julnatten på sig för att göra upp med sitt förflutna och förändra framtiden för sig själv och människor han mött på sin väg genom livet.

Har du själv några likheter med Scrooge?

– Ibland kan man tappa perspektivet och gräva ner sig i den senaste räntehöjningen och elräkningen, trots att man har råd att betala. Det är viktigt med proportioner, de tappar vi alla ibland. Vi väger inte vårt eget lidande mot det större lidandet omkring oss.

En julsaga är en berättelse om moral och altruism. Vad skulle du säga om dagens moral? Behöver publiken läxas upp?

– Nej, jag tror inte på att läxa upp publiken. Men man kan påminna om det vi ser omkring oss varje dag, som vi väljer att vända bort blicken ifrån. Social rättvisa, det är moral för mig. 

Vad kan publiken förvänta sig av den här uppsättningen? 

– Mycket! Det är en familjeföreställning. Jag gillar familjeföreställningar, att barn och vuxna delar en upplevelse. Olika publikåldrar lånar ut sina ögon till varandra och ser mer tillsammans. Det är en festlig bilderbok med andar, spöken och mycket annat. En smarrig teaterbakelse. Här finns något för alla. Det är färgsprakande med en botten av allvar.

Vad vill du att publiken tar med sig efter föreställningen?

– Någon sorts hopp och tro på att människan innerst inne har en möjlighet att vara god. En tro på människans föränderlighet och förmåga att lära sig. Nästan all teater, tycker jag, handlar om hur det är att vara människa. Det gör även denna berättelse.

Varför ska man gå på En julsaga på Östgötateatern?

– Man ska unna sig en bra kväll! Föreställningen är en saga. Det är fint med sagor. Vi behöver sagor.

Text: Åsa Böhme