Stuntmännen gör humor av det farliga i en adrenalinladdad show

Under våren tar spektakulära stunttricks och vågad nycirkus plats på Stora scenen! Akrobatikgruppen Race Horse Company presenterar The Replaceables – en humoristisk, actionfylld och våghalsig nycirkusupplevelse som får publiken att tappa andan. Musiken i föreställningen är komponerad av Valtteri Laurell Pöyhönen och inspelad av Norrköpings Symfoniorkester. 

Kreatörerna och regissörerna bakom The Replaceables är de konstnärliga ledarna och cirkusartisterna, Rauli Dahlberg och Kalle Lehto, från det prisbelönta cirkuskompaniet Race Horse Company. Tillsammans strävar de efter att skapa en obeveklig och gränslös form av samtida nycirkus.  

The Replaceables skildrar sex stuntmän och stuntkvinnor som arbetar på en intensiv filminspelning. De har tränat hårt, pressat sina gränser och utsatt sig för extrem fysisk och mental påfrestning. De slår sig, reser sig, rehabiliterar sig och fortsätter. Allt för att få det ultimata erkännandet på filmbranschens mest prestigefyllda gala.   

Varför vill ni sätta upp The Replaceables?  

RAULI: Vi vill lyfta fram de människor som arbetar bakom kulisserna i filmbranschen och som riskerar sina liv för att skapa de häftiga stunts som ger filmerna effekt och spänning. I föreställningen kombinerar vi stuntvärlden med den akrobatiska cirkusvärlden och vill samtidigt förmedla det roliga med vårt jobb. För visst, stunts är farliga, men om det inte vore kul att springa eller flyga genom en brinnande byggnad, skulle ingen göra det. 

Mycket av det publiken kommer att få uppleva på scenen är inspirerat av filmvärldens stuntkoreografier. För både Rauli och Kalle började fascinationen för att göra stunts redan i tidig ålder och Jackie Chan, den kinesiske mästaren av actionkomedi, har varit en stor inspirationskälla för dem. 

KALLE: Jag har alltid varit ett stort fan av action- och komedifilmer. När jag var yngre lärde jag mig mycket om stunts genom att titta på Jackie Chans filmer. Han gör sina egna, helt otroliga stunts med imponerande fightkoreografier och en komisk tajming som är helt unik. Det var tack vare honom som jag började träna Kung-Fu och akrobatik – jag ville kunna göra samma häftiga saker som han. 

Att vara stuntman innebär stora risker – hur skildrar föreställningen balansen mellan det roliga i yrket och dess faror? 

KALLE: Föreställningen strävar efter att porträttera stuntpersoner på ett så verklighetstroget sätt som möjligt. Det är en mångfacetterad grupp med olika bakgrunder och erfarenheter. Vi har hämtat inspiration från intervjuer och dokumentärer som ger en inblick i stuntmäns och stuntkvinnors tankar kring sitt yrke – varför de väljer att arbeta med något så riskfyllt. Vår förhoppning är att vi kan förmedla detta till publiken. 

RAULI: I föreställningen, som verkligen är full av humor, får publiken följa med stuntartisterna bakom kulisserna. Publiken får en rolig inblick i deras tankar, vardagsliv och alla de utmaningar de stöter på. 

Kompositören Valtteri Laurell Pöyhönen har skrivit musiken och Norrköpings Symfoniorkester framför den. Hur bidrar musiken till stämningen och berättelsen? 

RAULI: Vi vill ge publiken känslan av att sitta i salongen och titta på en live-film. För att skapa den atmosfären har vi musik som både är kraftfull och lätt att känna igen. Musiken förstärker spänningen i stunts och akrobatiknummer, samtidigt som den fördjupar cirkusartisternas känslor. 

KALLE: Musiken har skapats utifrån våra tidiga idéer och tankar i manuset, långt innan vi ens valt ut cirkusartisterna. Många scener har repeterats direkt till musiken, vilket gör att den får en central roll i föreställningens rytm. Eftersom föreställningen har väldigt lite dialog fungerar musiken också som ett viktigt dramaturgiskt verktyg. 

Föreställningen kommer inte bara att ge plats åt musiken utan även innehålla filminslag, eftersom föreställningen handlar om livet under en filminspelning. 

I mitten av föreställningen visas en teasertrailer för filmen som stuntartisterna "spelat in". Denna sekvens är en viktig del av berättelsen och ger mer sammanhang till de scener som visas i början, samtidigt som den binder ihop hela handlingen. Rytmiskt fungerar den också som en kort paus för artisterna och ger publiken en chans att smälta den första delen innan den andra börjar. 

Har ni stött på utmaningar i att regissera en föreställning som kombinerar så många olika element – akrobatik, musik, videokonst och stunts? 

RAULI: Den största utmaningen är att få de olika elementen att smälta samman till en helhet som stödjer berättelsen. Särskilt svårt är det att väva in cirkusnummer och stunttricks i en narrativ berättelse eftersom stuntsen i sig inte berättar något. Men i rätt kontext får de både betydelse och syfte. 

KALLE: Vi har också behövt arbeta på ett annorlunda sätt än vad vi brukar när vi skapar en föreställning. Den här gången har vi designat allt innan vi visste vilka artister som skulle stå på scenen, vilket har varit både intressant och frustrerande. Men nu känner jag mig säker på att allt kommer fungera bra tillsammans. 

Inget liknande har satts upp på Östgötateatern. Vad kan publiken förvänta sig av föreställningen? 

RAULI: Stor spänning och många skratt. Publiken kan förbereda sig på att bli utmattad, road, förbryllad och överraskad.

KALLE: Jag hoppas att publiken kommer med ett öppet sinne eftersom detta troligtvis skiljer sig från andra föreställningar de har sett. Vi vill ge publiken något att fundera över utan att säga åt dem vad de ska tänka. 

Vad hoppas ni att publiken tar med sig från föreställningen? 

RAULI: Känslan av att livet är ett äventyr och att vi alla borde våga ta lite mer risker. 

KALLE: Jag hoppas att det blir något som de kommer att minnas länge, men också att publiken kommer förstå och uppskatta stuntarbetet lite mer än vad de gjorde tidigare. 

Text: Christin Bäckman Boo