Om sorg och löpning

Jag springer är skriven av Line Mørkeby. Monologen bygger på en blogg av den danska journalisten Anders Legarth Schmidt. Han började blogga när hans dotter blev sjuk i leukemi och använde löpningen som en sorts sorgbearbetning. 

Regissören Niki Gunke Stangertz är skådespelare i grunden och Jag springer är hennes regidebut.

– Jag har väntat på att hitta rätt material och denna text går rakt in i mig. Jag älskar rytmen, kraften, det poetiska och det explosiva, säger Niki.

Hon beskriver texten – i översättning av Daniel Rylander – som bitvis poetisk, med ett aggressivt driv samtidigt som den har ett stillastående vakuum.

– Jag har aldrig förr kommit i kontakt med en text som beskriver sorgens smärta och dödens väntrum så levande. Samtidigt får vi också ljusglimtar i form av vackra och positiva minnen, säger Niki.

På ett löpband

Den starka monologen framförs av Ann-Sofie Andersson Kern – på ett löpband. Niki hoppas och tror att löpningen kommer att ge publiken ytterligare en dimension av karaktärens kamp såväl som en hisnande, fysisk upplevelse.

Hon har själv personlig erfarenhet av löpningens kraft. När Nikis pappa dog i cancer gjorde hon som Anders Legarth Schmidt och började springa.

– Jag gick med i en löparklubb och började springa på ett sätt jag aldrig gjort förut; hårt och fokuserat. Jag förbättrade mina tider galet fort och fann en tröst i att allt blev mätbart; kilometer, puls, intervaller, tid. Jag upplevde att jag ägde tiden, så sorgen ägde inte mig.

Jag springer är ursprungligen skriven för en man. Att texten nu framförs av en kvinna öppnar upp fler och andra lager, menar Niki.

– Jag vill undersöka skulden som uppstår i att vara en mamma som lämnar sitt friska barn och sin man för att hon inte kan hantera sorgen.

Niki upplever att vi svenskar överlag är rädda för att prata om sorg och om döden. Hon vill belysa hur vackert dödsögonblicket faktiskt kan vara – ett ögonblick du kan bära med dig som en gåva.

Vad hoppas du att publiken får med sig efter att ha sett föreställningen?

– Jag hoppas att den öppnar upp för ett samtal om vad sorg är och hur vi kan dela den tillsammans. Att vi blir modiga; vågar dyka ner i det tunga och prata med varandra, säger Niki Gunke Stangertz.

Jag springer spelas på X-scenen i Linköping (ung scen/östs lokaler på Elsa Brändströms gata 3A) den 1–9 december 2022. Föreställningen har nypremiär på Teatervinden i Norrköping den 29 april 2023.

Text: Jeanette Söderwall

Läs mer om föreställningen och boka biljetter här.

Tips! Den 2 december hålls ett publiksamtal efter föreställningen, där regissören Niki Gunke Stangertz och skådespelaren Ann-Sofie Andersson Kern medverkar tillsammans med prästen Jenny Folkö Witt från Svenska Kyrkan.