En annan slags teater

Varför vill du sätta upp LARM. BLINT SEENDE. BLINDA SER!?

– När jag fick förfrågan av teaterchefen att sätta upp något på Östgötateatern så visste jag att jag inte ville ha en traditionell teatertext utan en så kallad postdramatisk text. En text som formmässigt utmanar både oss teaterarbetare och som publik. Då är Elfriede Jelinek ett självklart val. Att hon sen hade skrivit ett tidsdokument om pandemin och att hon vill lyfta fram röster från samhället som inte får plats i det offentliga samtalet och belysa motstånd och maktens retorik fångade mig. Det är en komplex väv av olika stämmor med påståenden, reflektioner och frågor som hon skapar och som både provocerar och bjuder upp till dans.

Du har även översatt pjäsen. Hur var det?

– Mycket givande och utmanande. Jelineks textmassor består av referenser, citat, ordlekar, språkliga krumbukter – hon dekonstruerar språket. Jelinek säger själv att hennes texter är omöjliga att översätta. Översättningsarbetet med Jelinek är bildande, mycket av ett spionarbete och mycket tidskrävande. Att ana citat från Freud, Heidegger eller ur Bibeln tar tid att checka upp. Ibland är de ordagranna citat och ibland bara fragment av ett citat.

– Eftersom jag också har bearbetat materialet för scen så gjorde jag tidigt de första strykningarna i texten. Manuset bestod av 85 tätskrivna A4-sidor med många omtagningar. Därtill så är tyska språket så mycket rikare än det svenska. Synonymgrupperna är många och i något fall fanns det förslag på cirka 300 ord! Då blev man lite matt.

Vad syftar titeln på?

– Titeln är en språklek som både förvirrar och bjuder in till Jelineks språkvärld. Det är en titel som både är flytande och konstaterande. Den kan också ses som en sammanfattning av kvällens tema. ”Larm” kan stå både för alarm och oljud. ”Blint seende” och ”blinda ser!” får ju en att undra vad man ska förstå. Men egentligen säger titeln allt, den hävdar just att det finns blint seende och att blinda ser. Utropstecknet vill pocka på uppmärksamhet. Det finns något akut i titeln som jag ser det.

Hur skulle du summera handlingen och/eller budskapet i pjäsen?

– Om man ser till texten så är handlingen själva språket, det kan låta konstigt med det är språket som har huvudrollen i Jelineks texter. Det handlar om att bli hörd och sedd. Det handlar om att skapa vaksamhet och kritiskt tänkande. Det handlar också om att lyssna, se och förstå på ett sätt utan förutfattade meningar både vad gäller teaterkonst, medmänniskor och världen vi lever i. Att se strukturer. Har larmet i samhället ersatt det goda samtalet? Vad gör man som samhällsmedborgare när ingen lyssnar på en? Pjäsen är också en kommentar till teaterkonsten; och tvingar en till att inte vara kvar i en så kallad comfortzon.

– Det finns ett stort patos i Jelineks texter och ett borrande som ständigt upprepas för att få fatt i något – kanske något som vi inte ser eller väljer att inte se.

Manuset innehåller inga uttalade karaktärer eller scenanvisningar. Vad innebär det för dig som regissör? Och för ensemblen?

– Det innebär att man som regissör har en stor frihet med texten utan att störa textens intention. Till repetitionerna kommer jag med ett antal sidor, det vill säga avsnitt ur grovarbetningen, som ensemblen först läser igenom och diskuterar. Ibland har jag förslag på vem av skådespelarna som tar vilka textpartier, ibland ber jag dem helt enkelt välja partier som de tycker om. Innan scenen repas så har jag en grov bild av hur den ska gestaltas eller snarare framföras, t.ex. om de ska prata i kör, eller solo, var de ska stå i scenografin. Eftersom språket har huvudrollen och inte karaktärsarbete eller spelade situationer så måste det dramatiska ligga på ett annat plan, det kan t.ex. vara intensitet, att viska, eller aggressivt spotta ut ordmassorna, så vi provar olika sätt att säga texten som har en akut känsla av nödvändighet. Texten är också musik, rytm med  betoningar och understrykningar av fraser och ord.

– Jelinek säger något i stil med att språket vill språka och allt som språket menar säger språket. Vi letar alltså inte efter undertexter, och textpartier som är svåra att förstå innehållsmässigt sägs helt enkelt, kanske får de mening längre fram i arbetet. När man språkat igenom texten många många många gånger så kan man kanske börja skönja en figur en återkommande stämma. 

Hur ser du föreställningen framför dig rent visuellt?

– Det stor tidigt klart för mig att den här texten skulle framföras i en abstrakt scenografi och att kostymerna i första hand skulle gestalta en grupp. Jag var i första hand inte intresserad av att t.ex. göra genomgående avläsbara sociala figurer, även om några sådana förekommer i iscensättningen. För mig är det visuella också starkt kopplat till tonen i rummet, tonläget i föreställningen och ljudbilden som skapas av alla röster. Ljud för mig är också bilder.

Ni arbetar i process; vad innebär det?

– Oavsett formen på en text som ska iscensättas är ju repetitionsarbetet alltid ett processarbete men att arbeta just med en Jelinek-text, som är en textmassa fylld med paradoxer, glidande påståenden, upprepningar, gör att ens vanliga analys- och gestaltningsverktyg inte är applicerbara. Man får hitta andra arbetssätt, i det här fallet har det varit att se och lyfta fram textstrukturen eller dekonstruktionen av språket.

– Jelineks språklekar, upprepning av ord, begrepp – ja, hennes specifika språk överhuvudtaget är som en borr, som borrar för att komma till botten av något för att förstå eller se världen vi lever i med nya ögon. Och det där ”något” måste ju var och en själv tolka som upplever iscensättningen. Kanske det där ”något” är en källa till en större förståelse av något som är större än oss själva. Ja, det kan låta flummigt, i en samtid där allt ska etiketteras och paketeras till enkel förståelse… 

Vilka ser du att föreställningen huvudsakligen vänder sig till?

– Till alla som är öppna och inte har förväntningar på att teater ska vara på ett visst sätt och som har lust att möta en stor europeisk dramatiker och hennes unika pjäser. Till alla som tycker att teaterrummet är viktigt att ha i samhället, som ett rum där man för en stund är frånkopplad det mediala och digitala bruset i samhället, där teatern vågar stå för något annat än lättuggad underhållning eller avbildning av verkligheten, och som ger plats för associativt tänkande. 

Vad hoppas du att publiken ska känna eller tänka efter att ha sett föreställningen?

– Jag hoppas att östgötapubliken inte kategoriserar föreställningen med värderingar som bra eller dåligt, utan att man kommer ut från teatersalongen och upplever att man har varit med om något nytt, som satt griller i huvudet och som gör att föreställningen lever vidare inom en. Jelinek säger något i stil med att hon inte skriver för en teater där publiken sitter på stolar med mjuka kuddar. Så är också iscensättningen, den är kanske inte helt lättsmält vilket inte betyder att den är befriad från humor och jag önskar att publiken går hem upprymda med nya insikter eller upprörda av sakernas tillstånd, bara man inte är likgiltig.

Intervju: Jeanette Söderwall

Läs mer om LARM. BLINT SEENDE. BLINDA SER! och boka biljetter här.

Läs en artikel om författaren och dramatikern Elfriede Jelinek här.

OM JENNY NÖRBECK

Jenny Nörbeck är född i Lund och studerade film och teater vid Stockholms universitet och högskola samt filosofi vid Södertörns högskola.

Efter några år som skådespelare i Stockholm och Berlin arbetade Jenny som regiassistent på Teater Galeasen, Drottningholmsteatern, Unga Klara och Stockholms stadsteater åt bland andra koreograf Mats Ek och regissör Frank Castorf. Regiarbete på Volksbühne i Berlin (Fadren) ledde bland annat till uppdrag på Schaubühne i Berlin, Schauspielhaus i Hamburg och stadsteatrarna i Konstanz, Göttingen och Lübeck.

I Sverige har hon bland annat regisserat på Teater Tribunalen i Stockholm (Skjut då, varuhus), Riksteatern, Angeredsteatern i Göteborg (Brand) och gästspelat med Efter Raoul, om detta må vi också berätta på Folkteatern Göteborg och Helsingborgs stadsteater. Senast var Jenny aktuell på Göteborgs stadsteater med Vi hade i alla fall tur med ramavtalet, som efter publiksuccé får nypremiär i februari 2023.

Jenny har även arbetat som översättare, filmare, producent och lärare.