Mer om: Elfriede Jelinek

Magnus Lindman översatte flera av Elfriede Jelineks pjäser för Teater Tribunalen och Teater Galeasen i början av 2000-talet.

– Vi undrade varför akademiledamöter började komma på föreställningarna. Men det var ingen som på allvar trodde att hon skulle få Nobelpriset, säger han.

Magnus Lindman arbetar som dramaturg på Sveriges Radio Drama och Folkteatern Göteborg, men är även verksam som dramatiker och översättare och frilansar för många av landets scener. 2004 fanns ingen annan Jelinek-expert i Sverige, så det var till Magnus som alla journalister ringde när Nobelpriset tillkännagavs.

– Det var en bisarr dag, säger han.

Kommenterar och refererar

Magnus beskriver Jelinek som en isolerad men nätverkande författare, ”med tentakler överallt från sin lilla kupa.” Genom sitt skrivande kommenterar hon mänsklighetens historia och nutid; rör sig över musiken, litteraturen och filosofin till sådant hon fångat upp i tidningar, annonser och såpoperor.

Hon refererar ofta till Bibeln och Odyssén såväl som till filosofen Martin Heidegger och psykoanalytikern Sigmund Freud.

– När man översätter är det ett väldigt bestyr med att hitta olika citat; ”varifrån kommer det här?” I allt hon skriver finns en slags urkälla; en myt eller annan berättelse som hon studsar mot. Men den är inte alltid redovisad.

“Utanför världen”

Magnus säger att Jelinek inte har som avsikt att vara intellektuell och komma med referenser som bara vissa förstår eller att det är meningen att vi ska känna igen citaten. Det är så här hennes universum ser ut; skrivandet drar iväg med henne och hon kastar runt tänkare och massiva textmakare ”som plockepinnpinnar” i rummet. De är för henne samtida och inte historiska personer, de lever med henne.

– Hon sitter instängd och har ingen kontakt med omvärlden, men har åsikter om allting och skriver om allting. Jag skulle säga att hon skriver utifrån en gudomlig position. Inte gudomlig som i religion, utan som funktion, som något som är utanför världen och som står över oss – men inte nödvändigt hierarkiskt över oss, säger Magnus Lindman.

Utbildad musiker

Jelinek föddes 1946 och växte upp i en liten by under ständiga krav, med en kontrollerande mor och en far som tidigt blev psykiskt sjuk. Hon blev en diplomutbildad organist och studerade även bland annat teatervetenskap och konsthistoria vid universitet i Wien. Arton år gammal fick hon ett mentalt sammanbrott och började istället skriva; till att börja med poesi.

– Hon skriver i en fruktansvärd hastighet. Hon har själv beskrivit att tangenterna på datorn var ungefär samma som tangenterna på orgeln. Det här är ett sätt att förstå varför hennes texter ser ut som de gör. En musikalisk – men framför allt fysikalisk – relation till skrivandet, säger Magnus Lindman.

Genombrott på 70-talet

I sin första roman, Wir sind Lockvögel Baby! (Vi är lockfåglar, baby!) 1970, återanvände Jelinek bland annat fraser och klichéer ur kiosk- och science fiction-litteratur. Det stora litterära genombrottet kom 1975 med Die Liebhaberinnen (Älskarinnorna), som med en sarkastisk ton skildrar kvinnor i ekonomiskt beroende livssituationer.

Andra kända verk är den skandalomsusade Die Klavierspielerin 1983 (Pianolärarinnan, senare filmatiserad som Pianisten), romanen Lust (1989) och den femdelade dramasviten Prinsessdramer (1999–2002).

– Hennes texter är som massiva block, fulla av ordlekar. Hon vrider och vänder på orden och osäkrar vad de egentligen betyder, säger Magnus.

Skarp samhällskritik

Jelinek är en skarp samhällskritiker som slår ner på fascistiska tendenser, kapitalism, patriarkala traditioner och sociala konventioner. Hennes tätskrivna texter karaktäriseras av en språklig experimentlusta, sarkasm, självironi och provokation. Samtidigt som hon skriver för den institutionella teatern ifrågasätter hon den exempelvis på alla plan.

– Vem är mottagaren? Vem är avsändaren? Vems röst är det som talar? Det är återkommande frågor vid läsning av Jelinek. Och det är inte alltid hon vet själv. Det finns inget facit i hur Jelinek ska läsas. Och det gör inget om man inte förstår, säger Magnus Lindman.

"Blottar sociala klichéer"

Elfriede Jelinek är en av de mest uppsatta tyskspråkiga dramatikerna och hon har belönats med flera av Tysklands tyngsta litterära priser, inklusive Georg Büchnerpriset.

När hon 2004 tilldelades Nobelpriset i litteratur löd motiveringen att det var för hennes ”musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt”.

Text: Jeanette Söderwall

VILL DU HÖRA MER?

17 februari kl. 17.45, Teaterbaren på Stora teatern i Norrköping
Samtal med teaterchef Nils Poletti och personer ur föreställningens konstnärliga team (inklusive matpaket och genrep). Köp biljett här

21 februari kl. 19.00, Antikvariatet i Norrköping
Samtal med översättaren Magnus Lindman (intervjuad ovan) i samarbete med föreningen Annan Musik. Fri entré, ingen förbokning.

28 februari kl. 19.00, Cnema i Norrköping
Visning av Claudia Müllers prisade dokumentärfilm Elfriede Jelinek – Language Unleashed. Köp biljett här

Här kan du läsa mer om föreställningen LARM BLINT SEENDE. BLINDA SER! som spelas i Norrköping och Linköping under våren 2023.