Petra von Kant är en framgångsrik modedesigner, på toppen av sitt liv. Anbuden från de stora modehusen haglar. Hon har sin dotter i den finaste internatskolan. Hon har lämnat sin man, som inte tålde att hon gjorde karriär. Hon lever ensam i sin vackra våning så när som på Marlene, hennes alltiallo. ”Marlene hör allt, ser allt och vet allt. Henne behöver man inte bry sig om” förklarar hon för sin väninna, i samma andetag som hon predikar mot förljugenheten och förtrycket i äktenskapet.
Så kommer den unga, vackra Karin en förmiddag in i Petras våning och Petra är hopplöst förlorad. Förälskad ställs hela hennes värld på ända. När Karin börjar tröttna på Petra finns ingen annan väg än utför. Petras kraschlandning blir fullständig till hennes mammas och dotters stora förfäran. Alldeles i slutet, när mörkret är som tätast, vänder Fassbinder en gång till på historien. En känsla av hopp och försoning finns i slutackordet. Samtidigt som dramatiskt mörka toner hörs genom pjäsen, rymmer Petra von Kants bittra tårar även ett underhållande, nästan farsartat, vansinne.
Petra von Kants bittra tårar är en kärlekshistoria om passionens krafter, förtryck och underkastelse. Men det är också en berättelse om att mitt i katastrofen få syn på sanningen om sig själv och att då även kunna se andra.
